Aldrig hinna fram i tid

Aldrig hinna fram i tid

Recension om

Slå följe

av Stig Claesson

Stig Claesson (1928-2008) som kallades Slas, var en av kända svenska författarna. Han var konstnär och illustratör också.  Slas skrev nästan 90 böcker bl.a. På palmblad och rosor (1975), Svart asfalt grönt gräs (2000) och God natt fröken Ann (2006).

Novellen handlar om en ung man som är på väg till sin tjej. Han ska träffa en rödhårig flicka, som heter Karin, utanför biografen Saga på klockan kvart i sju. Men han har inte hennes telefonnummer eller adress. Han ser på tunnelbanetåget en gammal dam som förlorade sin sköterska och behöver hjälp. Han försöker att skjutsa gammal damen till hennes sköterska men är inte lyckas. Ungen missar träffen med Karin därför han skjutsar gamla damen hem.

   Den unge man som introduceras av tredje personen pronomen (Han) har den huvud rollen på novellen. Varför han har inget namn? Slas vet mycket om filosofi. Kanske det är ett filosofiskt ställningstagande. Vi kan höra bara ett namn i hela novellen: Karin. Men vi ser inte henne på novellens scenen och hon påverkar inte novellens händelser. Kanske författaren vill säga att händelser påverkar djupt om människors öde och människa kan inte bestämma självständigt.

En gammal dam och hennes sköterska är bi-personer som spelar inte så viktig roll på novellen men konflikten danas efter slumpmässig träff mellan damen-sköterskan och “han” på tunnelbanan. I slut av novellen frågar “han” gamla damens namn. Hon heter inte Karin. Hennes sköterska heter inte Karin heller. Man kan fråga sig varför vi läser om den här frågan? varför ingen person har namn på novellen? varför vi ser inte Karin?

Novellens miljö är Stockholm och Stockholms tunnelbana på vår tid. Läsaren behöver inte mer beskriva om Gamlastan eller S:t Eriksplan. författaren säger alltid hur mycket är klockan och det visar att Novellen berättar om nutiden, hastighets era.   

Jag tycker inte så mycket om novellen men jag kände den som en modern eller post-modern novell. Ingenting händer på novellen faktiskt och konflikten är inte om en stor problem. Man tänker att “Han” är huvud person men Karin också kan vara huvud person (om vi kan acceptera henne som en person). I slut av novellen man kan tänka mer om andra möjliga sluttningar.  

    

AMIN- Stockholm-22-10-2014